Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade Pavo lycklig som bodde så aflägset, att fienden ej hittat
till honom, samt att han icke heller hade att förvänta någon
inkvartering af knektarna och icke heller kunde utskrifvas,
då ingen visste af honom.
Pavo upp!yste dem om att han redan förra kriget varit
gränsvakt i två år och just nyss vore hemkommen från en
sådan. »Då får du nog ut igen,» sade den ene bonden, »ty
vi ha sport, att norrmännen varit både i Holmedal och Öst-
vallskog under julen, samt att kungen med mycket krigs-
folk lär vara på Dal.» — »Ja, gud bättre oss för sådan tid!»
— »Du får hysa oss i natt,» sade den äldste af bönderna,
hvilka för öfrigt voro äldre män båda, »vi hinna ej vårt
tillSyktsställe i dag och knappast i morgon heller, ty snön
är lös och det bär djupt med trygorna.»
»Hvar ha ni då ert läger?»
» Vid Stora Gla. Den sjön har du kanske sett?»
»Heter den så?» sade Pavo:; »jag tror jag sett den.»
— »Där har bott en finne förr i tiden,» sade den ene af
männen, »men nu står hans torp öde. Vi ha varit dit. Där
ser ut som ingen bott där på flera år. Känner du något
till hvad som öfvergått honom?»
»Hans son gick i kriget och kom aldrig åter. Gubben
dog för många år sedan där han lefvat, och hans gumma
dog här hos mig,» sade Pavo.
Ja, så går det,» sade den gamle bonden suckande;
»många af vår släkt och två af mina söner ha blifvit borta
i kriget. Och nu är den sista ute, men hans hustru och
barn äro hos mig i skogen utan hem och utan bröd. Men
tack för den hjälp jag nu fick af dig! Blir nu snön hård,
hoppas jag ännu ha krafter nog att skaffa mig en älg.
och då få de unga lefva öfver sommaren; kanhända blir
någon råd då.»
»Stackars folk!» sade Gretti då bönderna dagen därpå
aflägsnat sig. »Måtte de få något ur skogen, det önskar
jag dem af allt hjärta!»
»Å, de få nog,» sade Per. »De gå och sladda på sina
trygor efter älgarna dag ut och dag in, tills djuren bli så
trötta, att de kunna hugga ihjäl dem. Det hörde jag far
tala om att frykdalsbönderna gjorde. Om de, likt oss finnar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
