Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
båten man förut sett ute på sjön och mannen som rott
den kom upp till pörtet. Det var en af de finnar som bodde
i Karlanda, känd af både Jo och Moilainen. Han bade gått
hit, sade han, för att råda med Pavo om den onda nyheten
han hört utifrån socknen, att en trupp norska ryttare an-
kommit till de södra socknarna och där fore fram som rik-
tiga röfvare, plundrade, brände och ödelade allt.
En sådan trupp sades vara i antågande äfven till dessa
trakter, »och då vet du hvad som förestår oss alla eller åt-
minstone oss finnar som bo närmare svenskarna, och de äro
icke heller att lita på under denna förfärliga tid. För dig är
faran ingen så länge ni ej ha att göra med ryttare, ty hit
kunna de ej komma. Ni äro fyra unga karlar ni; om ni
ville komma till oss, är jag viss om att vi med eder hjälp
kunna reda oss undan ryttarna.»
»Äro ni själfva icke befallda till gränsvaktarna?» — »Jo
visst, men vi äro för gamla att gå; de pojkar vi ha äro re-
dan där eller ibland knektarna.
»Jo här är hit med bud till oss att gå till skansen, så
vi kunna icke komma dig till hjälp, så gärna vi än vill.
Det finns nog ingen annan råd för er än att lämna edra
hem och gå till skogen.»
»Ja, Gud hjälpe oss!: sade den gamle finnen. »Vi må
försöka med det råd du ger.»
»Raskt nu, Gretti min!» sade Pavo med sin lugna röst;
»de här nyheterna äro sådana, att vi måste skynda. Äfven
jag är viss om att ingen fiende hittar hit till dig, och du,»
sade han till Moilainen, »blir väl bär hos Gretti. Med hjälp
af Bokko skall du nog försvara henne.»
»Ogärna blir jag hemma, Pavo; men efter du så vill,
gör jag så. Se så, raska nu på!» sade han och pekade mot
söder. »Där brinner vårdkasen i Östvallskog.»
»’Trösta mig för dig, Per!» sade Gretti. »Hur kan du
gå och skratta och hvissla vallåtar nu när faran ligger öf-
ver ossl»
»Hon kommer aldrig hit,» sade Per; »men icke kan jag
låta bli att skratta och vara glad nu, då jag får följa Pavo
och Matti. Det är karlar som duger det, du! Och få klå
norrmännen sen och taga igen det de stulit från svenskarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
