Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du! Hej, kan man icke vara glad åt mindre! Jag önskar
blott vi komme åstad.»
Följande dag voro de fyra spejarna vid skansen. Där
var lif och rörelse. Pavos fruktan att den därvarande styrkan
vore för liten mot den öfvermakt som Jo sagt vara i antå-
gande skingrades. Dit hade kommit en betydande förstärk-
ning af krigsfolk, och man arbetade med att ordna allt för
ett kraftigt försvar.
Då Pavo inställde sig hos kommendanten sade denne:
»Bra du kom! Här synes bli allvar af. Du må gå upp till
Klemetson igen och taga order af honom. Men säg honom,
att jag helst önskar, det du med dina finnar bevakar trakten
mellan Fryken och Eda. Längre mot norr tror jag ingen
fara är, åtminstone har jag ännu ingen underrättelse därom.
Raska på! Proviant har jag icke att gifva er, men ammu-
nition får ni taga. Ni äro tre ser jag.» — »Fyra,» sade
Pavo. »Å nej! Jo går åt sitt håll; den får du ej med dig.
Vänta! God dag, Matti! Jag hade lust sända dig åt annat
båll, men du vill väl ej skilja dig från Pavo. Men hvad
är för en hbvithåring ni har med er? Den tager jag kvar!»
— »Hvithåringen hör mig till,» sade Pavo, »och det är bäst
han följer oss och lär sig vårt spejaryrke; han kan bli nyttig
en annan gång.» — »Tag honom med er då! Men lär ho-
nom till en annan gång, att kungl. maj:ts och kronans för-
råd icke äro outtömliga. Han har grabbat till sig ammu-
nition för tre,» sade Seulenberg godmodigt och leende.
»Har sett det,» sade Matti; »men han är stark nog att
bära den till dem som behöfva det; vi träffa nog sådana.»
— » Rätt! Låt mig snart höra af dig, Pavo!»
Några minuter därefter hade de tre spejarna lämnat
skansen och slätten däromkring och voro inne i skogen, där
Pavo tog ut stegen så att hans kamrater hade svårt att följa
honom.
Det led mot aftonen då Pavo stannade och afkastade
sin kunt. »Du går som gällde det lifvet,» sade Matti och
gjorde sammaledes, i det han aftorkade sin svettdrypande
panna.
»Kanhända gör det så,» blef Pavos svar; »men eljes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
