Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så snart mörkret inbrutit gingo våra finnar framåt utan
att bli oroade, ehurn de en gång på afstånd sågo en eld
glimma, och vid solens uppgång voro de vid Östmarkfin-
narnas vaktplats.
Som Pavo förmodat, stod den öde. Men snart upp-
täckte han en liten bopvriden björkkvist på en afbruten större
kvist som pekade mot norr. »Hvad tror du, Matti?» sade
Pavo och pekade på kvisten. — »Att vi snart skola finna
dem där borta vid kärret du vet.» — »Så tänker äfven jag;
låt oss gål» I detsamma ljöd finnarnas vanliga signal,
hvilken genast besvarades af Pavo, och omedelbart därpå
framträdde från ett busksnår Kauttoinen, åtföljd af Säkki.
»Jag gick framåt här för att se till om några flera norr-
män tågat förbi här och möjligen att träffa någon som sökte
hit. Det ena har lyckats. Stanna här en stund, skola Säkki
och jag gå till stigen där nere i dalen och se om något
synes till.
»Ja,» sade Kauttoinen då han återkom, »här har åter
en hop gått fram. Norrmännen äro talrika, och de samlas
där vi slogos med dem förra kriget. Fänriken får nog stor-
främmande i dag eller i morgon. Gud vet hur han skall
reda sig med denna massa af folk som kommer mot ho-
nom.»
»Har du hört om den hopen som gått norr ut härige-
nom själfva finnskogen?» — »Nej, men i går sände vi en
man ditåt för att speja. Han torde återkomma i natt. Låtom
oss gå till vår nya lägerplats vid tjärnet.»
Den nya lägerplatsen var förlagd mellan några väldiga
klippstycken som rasat ned från en brant stupande berg-
knalle. Den var synnerligt väl vald; med Säkki och en man
uppe på kullen sor vaktposter skulle ingen kunna öfver-
raska finnarna, och blefve de angripna, gåfve platsen tillfälle
till både försvar och flykt. I så fall var det väl bestäldt,
men med provianten var ganska knappt. »Vi kunna ej reda
oss här lång tid,» sade alla, »ty hvad som funnits af ville-
bråd här omkring ha vi skjotit och fångat bort. Från skan-
sen eller fänriken kunna vi intet få, och i våra hem finns
knappast något för dem som hemma är. Hur skola vi kunna
reda oss, Pavo?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
