Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska hjälptruppen hann ej inom skotthåll från
skansen förrän den såg hela den förenade danska styrkan
rycka emot sig.
Danskarnas mening att krossa de anryckande svenskarna
var allt för tydlig att kunna missförstås; deras befälhafvare
insåg det ock genast och handlade därefter. »Stån faste,
karlar!» sade han, »och sikten åt hästarna! Med deras ryt-
tare kunna vi språka sedan. Pass opp! Fyr!»
Salvan från svenskarnas första led gjorde förfärlig verkan.
Danskarnas hästar tumlade om hvarandra, och då andra sal-
van kom uppstod förvirring i deras linie. »Framåt sven-
skar!» ljöd ordern, och ögonblicket därpå voro svenskar
och danskar blandade om hvarandra. Man slogs man mot
man med det raseri som gör människan vid sådana tillfällen
till ett vilddjur.
Kommandorop, vapenskrammel, jämmerskri, gevärssalvor
blandade sig om hvarandra till ett ohyggligt dån.
Till en början kommo svenskarna framåt, men snart
började deras linie svikta. Då ljöd åter befälhafvarens upp-
muntrande rop, och så stodo de fasta igen. Striden varade
med oförminskad styrka tills en gevärssalva jämte höga rop
och trumhvirflar hördes från svenskarnas vänstra flank.
Svenskarna svarade med ett hurrarop, ty det var klart,
att »Hemmingen» kom dem till undsättning. Ännu en
stund höllo danskarna stånd, men då vände de och sprängde
bort till skogsbrynet, där de åter ordnade sig för att fort-
sätta den afbrutna fäktningen. Men nu var ock den svenska
truppen så nära skansen, att den innan danskarna hunno
anfalla på nytt var inom dess skyddande murar.
——————————
31. När freden kom.
Ett år hade förflutit sedan den dag Pavo och Matti
drogo bort från sitt gemensamma hem i Västerskogen.
Sjön hade åter afkastat sitt istäcke, och Moilainen hade med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
