Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin bössa gått till sjöstranden för att se till, om snattrande
änder återkommit från isfria vatten längre mot söder.
Utanför Pavos pörte stodo flere män. På en ovanligt
formad stol satt han själf blek, tunn och aftärd med ena
benet liggande uppe på en därtill vid stolen anbringad ställ-
ning.
Från slagfältet vid Hajoms skans hade han blifvit buren
till sitt hem, där han under höst- och vintermånaderna varit
fängslad vid sjuksängen af de sår han fått i striden. Nu
var han så pass återställd, att han kunde dagen lång sitta
ute i det varma lifgifvande solskenet, där hans krafter på
ett märkbart sätt börjat repa sig.
Männen som stodo bredvid honom voro inga andra än
våra gamla bekanta Matti, Jo och Per.
»Kungen är vid Eda skans, Pavo,» sade Jo. »Han har
sändt mig hit för att hämta dig. Han vill hafva reda på
både dig och oss andra finnar. Han vill veta hur vi ha det,
och kommendanten har sagt honom hvad karl du är, och
att du var den ende som kunde gifva honom besked. Nu
är, som du vet, allt sedan i höst fred öfver hela landet, och
tack vare dig och pojkarna dina står nu min gård uppbyggd
igen. Holmtjärnsholmen är sig lik och mör och pojken min
öfverlyckliga. Äfven hos Karlandafinnarna har mod och lef-
nadslust återkommit sedan du kunde hjälpa dem till utsäde,
och Gud vet hur du kunnat spara och förvara så mycket
som du haft att hjälpa med. Jag såg ju själf då vi buro dig
hit hem, hur Gretti gnafde på barkbrödet, då bon hade fullt
med råg i er lönliga stabur. Det skulle ingen annan gjort
än hon. Du har visat och lärt oss, hur man skall spara i
den goda tiden, och hur man skall hålla jämnan med andra
i den onda. Hade du ej gjort så, hade många fått lida
ännu i många år. Tack Pavo, och tack ni andra som hjälpt
honom i alla skiften! Och tack från alla finnar dem du bi-
stått så att många ej veta hvarifrån hjälpen kommit; men
du har talat för dem hos öfverheten, det veta vi nu. Kan
du komma med till konungen?»
»Nej, Jo, det kan jag ej.”
»Å, det kan du visst,» sade Per. »Du kan rida på min
häst, den jag smög undan då Jo låg i busken och slogs med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
