Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kattorna. Minns du det? Det var allt en treflig dag den då
vi slogos med danskarna.»
»Jag tycker du skulle tycka den var lagom rolig, Per.
Du blef ju så bultad och huggen så ingen jänta vill ha en
sådan som du.»
»Gör detsamma med jäntorna, Jo; men kampen strök
jag och mycket därtill. Förresten tänker jag jäntorna icke
heller tycka att hvarken du eller Matti se så vackra ut, och
därtill saknar du ett halft öra.»
»Gif dig ej i prat med Per, Jo!» sade Gretti, som, le-
dande sin lille son vid handen, nu kom ut. »Per är jämt
så vig i munnen.»
»Å, ja,» sade Jo, »det har jag märkt förut, men han är
en bra kamrat och blir nog ännu bättre om han får lefva
bland er. Nå skall du rida till kungs, Pavo?»
»Nej, Matti skall följa dig. Han kan göra reda för
konungen och säga honom att finnarna reda sig nog nu
sedan fred blifvit i landet.»
* *
*
Och så gjorde de, ehuru de under freden hade en annan,
ännu svårare fiende än danskar och norrmän att bekämpa.
Den fienden har under årens lopp ofta hemsökt finnarna.
och den fienden var: hungern.
Våra vänner spejarna och deras främste man Pavo, upp-
lefde den tid då den fienden härjade som hårdast och äfven
Den stora ofreden.
Där träffa vi dem möjligen ännu en gång.
—————————oOo—————————
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
