Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta annat blef, att Magnus kom smitande upp och
sade: »nu regnar det... — »Sätt dig, får du en toddy, du
olycksprofet,» sade Kalle. — »Nej, regnar det verkligen?»
frågade Afrikanaren. — »Ja. hör!» Det smattrade på fönster-
rutorna. »Nu reser jag hem,» sade han; »det blir ingen
jagt i morgon. det förstår jag.» — »Hvad skall du göra
bemma”» Det ville vi veta. »Det är flyttveckan nu; jag
måste hem, men kommer åter vid första solglimt. Mat
skall jag dock hafva innan det bär åstad,» och så hjälpte
han mor duka fram sexan.
»Ja, kaffe skall du ock hafva, eljes somnar du på vägen,»
sade Kalle, »och så skall du få höra något.» Dermed
drog han fram ett papper och uppläste icke mindre än fem-
ton verser, dem han diktat under sin enslighet i skogen.
Den första mins jag; den lydde:
Gräsmarksjagtens glada minnen
Stå för mången af oss kvar.
Dessa jagter hifva sinnen,
Om man också otur har.
Resten. eller de fjorton återstående, har jag antingen
glömt eller vill jag ej fram med, men det säkra är, att
stunden blef glad och att sången »Bravo, bravo, bravissimo»
ljöd både länge och vackert i Jägarsalen den kvällen.
Då Kalle och jag vaknade på morgonen smattrade ännu
regnet på fönsterrutorna. »Det var hin det här, du,» sade
han, »bäst jag också reser hem och ställer med mitt flytt-
folk och kommer åter då vackert väder blir.»
Vi talade vidare om den saken under frukosten. Kalle
ville vi skulle följa honom hem till Sunne, i afvaktan på
jagtväder, men nu förklarade Studenten, att hade han rest
från Stockholm och hit, så skulle han jaga. Han gaf hin
regnet; nu skulle vi ut, och för öfrigt hade regnet upphört.
Då Kalle reste följde vi honom en bit, gingo så upp i den
södra höjden, och der släppte vi våra hundar.
Marken var uppblött, buskarna voro våta och bäckarna
brusade högt. Icke förty gingo vi fram genom marken.
Öfverallt markerade hundarne slag, men ingen hare kom på
benen. Slutligen måste vi stanna och äta middag, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
