Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Sätt på kokaren, Kröjts!» sade jag, »så få vi oss en
tår allesammans.» Det behöfdes icke: det fans kaffe i den
andra pannan, och sjelf sörjde jag för att det blef starkt,
hvilket hade till följd, att Lars drog fram med alla sina
syner och Kröjts med en hel del sagor.
Den bästa var, att en af hans läskamrater, som rest till
Amerika, der hade skjutit ett kvinnfolk som var nio alnar
bred öfver axlarne, och den hade han fått ett hundra »dol-
ler» i skottpengar för, och det var dagsens sanning, ty det
hade han skrifvit till Kröjts, så det kunde både Nils och
vi andra tro. Jag måste tillstå, att jag både sett och läst
det brefvet, så nog var det riktigt, och då Kröjts tillade,
att hon, jättekvinnan, hade en »sugaronge» (dibarn), som
var tre alnar lång, då kunde Nils ej längre tvifla. Det
blef allt flera historier den dagen, ehuru ingen kunde mäta
sig med den ifrån »fjerran vestern», och innan man just
märkt det började det skymma och vi kände oss sugande.
Så blef middagen lagad och afäten, men då var ock slut på
den dagen.
Regna gjorde det då vi stego upp, och regna gjorde
det då vi lade oss. »Skrif upp denna dagen för en regn-
vädersdag,» sade Falla till Nils. Ja, det hade han gjort
skäl för, tyckte vi alla.
Under natten var jag uppe en gång för att se på vädret:
det var sig likt, och nu blåste det tillika. Då vi lagt oss
tidigt, voro vi ock tidigt uppe. Ingen orkade ligga längre.
Man drack kaffe, åt och pratade, men nu talade ingen om
vädret, ty alla visste vi att det regnade.
Då det ljusnade hängde jag på mig väskan och tog
bössan från väggen. »Tänker du gå åt skogen?» sade Falla.
— »Ja, det göra vi väl alla?» — »Åh nej, det är väl icke
alla som äro så tokiga,» sade han och tog upp sin cigarrett-
maskin.
Nu tog Nils sina don. »Tänker du ock gå ut?» frå-
gade Falla. — »Ja, jag följer ’Falköga’ jag» (så kallade
Nils mig alltid då han tyckte om mina åtgöranden). »Se
så, gå nu inte och trötta ut hundarne i onödan. Det skall
väl en gång bli vackert väder.» — »JSa, medan ni vänta på
det, skola vi knäppa hararne,» sade jag. — »Ja, ni knäpper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
