Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der: de hade dukadt bord der och de bästa gömställen.
Der, om någonstädes, skulle vi få upp.
Då Olle och jag kommo till den lilla källbäcken, var
den i följd af regnet en liten ström. »Krångla dig öfver
till norra sidan, Olle, och följ sedan dalen en bit från bäc-
ken, tills vi träffas vid ett fall längre upp. Skrik och väs-
nas, så hararne springa upp. Poj opp, opp, små hundarne
mina!»
Regnet hade verkligen saktat sig nu: det föll jämnt,
men icke stridt, och molnen gingo för stunden något högre.
Emellertid voro skog och buskar vattendränkta, och jag var
redan våt om knäna. Så skrek Olle: opp, opp! på andra
sidan bäcken. Det var ej lönt stå och huttla längre. In i
buskarne bar det, så vattenstänket yrde. Opp, opp! Och
upp kom en hare i rödaste rappet: det var Flora som skrek
på. Pang! Der small det för Olle, och så föll Sally in, och
uppåt vägen bar det med hare och hundar. Och pang, pang!
small det för Nils, och iff, iff! lät det från småhundarne
tills drefvet drog bort och bäckens brus förtog skallet.
Jag muttrade öfver Nils som bommat, och så gick jag
framåt för att söka mig en någorlunda skog- och buskfri
plats utmed bäcken, ty dit visste jag haren skulle komma
”åter. Någon sådan fann jag icke som var bra, utan fick
nöja mig med en någorlunda passabel.
Då kom drefvet åt mig, men icke ned till bäcken, utan
gick förbi och ofvanför mig. »Såå,» tänkte jag, »du gick
fram öfver den gamla tjärgrafven; der skall jag snart också
vara.» Och der stannade jag. Nu small det på andra sidan
bäcken, och så hörde jag Sally kasta om och drifva nedåt
dalen, under det Flora dref uppåt.
Var Sally då kollrig? Åh nej, hon dref jämnt och öfver
bäcken, och så uppåt på min sida. Der kom jösse i ilande
fart, och så pang! Alles tod! Hitåt, Olle!
Vi voro blott en tre, fyra bösshåll ifrån hvarandra, så
att Olle kom strax. Han kunde ej begripa, att den sista
haren icke stupat för hans skott; den hade gnott som bara
hin, och det var den Flora var efter. Sally, hon brydde
sig ej om hvarken haren eller oss, utan gnodde efter systern.
Drefvet dog bort eller hördes ej der vi stodo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
