Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i närheten, och den åtog sig att emot 25 öre bära våra
fåglar till kojan då han gick hem på kvällen. Vi voro
glada åt mötet, ty nu voro vi ej tvungna att gå denna väg
tillbaka, om det icke passade oss.
Sedan vi skilts vid torparen, vandrade vi efter en usel
väg väl en timme innan vi nådde fram dit der vi egentligen
skulle börja vår jagt. Solen brände ganska duktigt, och
dertill var vår jagtmark en mosse, der det bar ned jämns
med fotlederna och vattnet i hålorna gick midt på benet.
Bitvis var porsen så tät, att man fick bända sig fram, och
ibland slingrade den sig om benen, så att man fick taga i
duktiga tag innan den lossnade.
Svetten flöt ymnigt, och törsten var efterhängsen. Af
Hallå sågo vi just icke annat än svansen, som stack upp
här och der. Sa drefvo vi fram ett par timmar utan att
finna någon fågel, oaktadt marken var den mest passande,
ty odon växte ymnigt här och der mellan pors och alnslång
starr. Här hade fåglarna både skydd och mat.
»’Tänker han inte hvila snart?» sade Forsberg; »det
här blir för segt; det är öfver middag, och vi finna ingen-
ting.» Jag såg nu vatten blänka genom en i mossen väx-
ande låg marskog och visste. att vattnet var den förut om-
nämda Hålsjön, der jag på förhand bestämt mig att hvila
middag. På F:s fråga svarade jag derför, att blott vi hunne
till sjön skulle vi hvila.
Innan dess började Hallås svans få mera lif, och snart
såg jag honom stå stilla. Då jag kom intill hunden, gick
han varsamt fram, vände nosen åt alla håll, hvarpå han
vände sig till mig och såg villrådig ut. Jag visste nu, att
vi voro nira fågel, men att den höga och starkt luktande
porsen i denna vindstilla gjorde hunden osäker hvar de
lago. Han kröp sakta fram och vädrade än här än der,
utan att finna hvad han sökte. Slutligen tog han sin er-
farenhet i anspråk. gick från slaget och tog en bugt omkring
snåret. Kommen midt för mig, stannade han och gjorde
sig öfvertygad om att jag såg honom, och då han märkte
det. kom han med högrest hufvud och långa tysta steg rätt
at mig. »Nu bär du dig åt som en klok hund,» tänkte
jag och hviskade till F.: »Passa upp. nu få vi skjuta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
