Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detsamma lyfte på en gång en kull orrar. Nu smällde
också tre skott. Jag blef förvånad öfver att F. skjutit,
men såg, att den orre han pekat på sänkte sig och slog
ned blott ett drygt bösshåll ifrån oss. »Det var rätt, F.,»
sade jag uppmuntrande. »Den orren träffade han nog.
Såg han hvar den föll?» Ja, det hade F. sett. »Gå då dit
och hämta den!»
F. var ganska kvickt der, men stod och såg sig omkring.
Så tog han några steg, och då flög orren ut öfver slätten
utan att F. kom sig för att skjuta. Helt snopen kom han
åter och sade, att det var aldrig värdt han bjöd till.
»Just nu skola vi bjuda till; nu äro vi herrar,» sade
jag och kunde ej låta bli att le åt min tröstlöse kamrat.
Kom nu!»
Orrarna hade varit åtta; inom en halftimme hade F.
sex af dern i min gamla nätpåse, och nu voro vi också vid
sjön och den efterlängtade hviloplatsen..
Matsäcken och hängmattan kommo ganska raskt upp,
och allt var godt, till och med det bruna, kvalmiga sjö-
vattnet.
Efter en halftimme kändes ingen trötthet och ingen
törst längre för någon af oss. Hallå hade druckit ofantligt
och badat fere gånger. Nu låg han och drog sig i sol-
gasset, efter att ha satt uti sig en hel brödbulle.
I hängmattan låg jag och mådde som en jägare kan
må 1 bra mark, med god tur och vackert väder, och tänkte
just resa mig, då Forsberg, som låg på rygg och tittade i
vädret, sade: »Ho går allt; vi ha drygt hem.» Med ’ho’
visste jag han menade solen. Det var en likhet mellan
vermlands- och dala-språket som jag tyckte om. Genast
var jag på benen, och så framåt!
Vi hade gått fram ett halft tusen steg då Hallå stod.
avancerade och stod. Det gick immer framåt nu genom en
stenig, snårig och otreflig skogsmark och uppför en brant
ås. Då jag hann åsens krön, lyfte fågeln med buller och
brak. Ett snabbskott fällde honom. Det var en ung, men
fullvuxen tjäderhöna. Den måste Forsberg bära i handen.
Vi hade nu gått en betydlig krok på sidan om det mål,
dit vi ämnade oss. F. vände och gick ned i lågmarken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
