Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Meddelaren var den framstående jägmästaren Schmidte.
Vi sutto en gång och språkade, då jag frågade honom, om
han jagat vid sjön Van.
»Jo, det har jag,» sade han, »och den jagten glömmer
jag aldrig. Det var Anders Fröman, Vogel och jag som
stämt möte med Johannesholmsherrarne vid södra ändan
af sjön.
»Der möttes vi och drogo mot norr. Godt om hare var
det icke det året; jagten gick icke så särdeles bra för oss,
men vid våra rastställen, då matsäcken kom fram, gick det
muntert till; vi voro unga då.
»Vi kommo snart öfverens om, att det var alldeles för
litet hare för att gå här och dingla i skogen. Det vore
trefligare att gå upp till Johannesholm och muntra oss der.
Beslutet hade till följd, att matsäcken åter kom fram. Vi
ville stärka oss för den marschen, och så sköto vi ur våra.
gevär, dels på uppkast och dels på flata stenar som funnos
vid en slogbod någonstädes deruppe i höjden. Hundarne
hade vi ej sett till på länge nog, hvarför vi lade oss i grä-
set under väntan på dem. I ett nu fingo vi höra, att de:
stötte på, och drefvet kom med rykande fart alldes rätt på.
oss. Alla rusade upp och grepo de utskjutna bössorna med
detsamma en stor ståtlig björn kom rusandes alldeles förbi
oss inom mycket kort håll, och der stodo vi handfallna och
slokörade, sedan björnen försvunnit bland buskarne.»
»Nå, än sedan då?» frågade jag då S. teg.
: Sedan!» sade han skrattande, »ja, det kan du nog för-
stå. Vi svuro som hedningar, laddade om och lomade af
dit vi tänkt oss, sedan hundarne, som ej kunde förstå, hvar-
för vi ej sköto björnen, kommit åter och sågo försmädligt
på OSS.»
På denna plats sammanträffade L., Kröjts och jag, och
der slogo vi upp vår matsäck, ropande på Isak, som gick
i den angränsande myren och hamrade på sin plåt.
»Kom hit och få dig en smörgås, Isak!» — »Nej, hun-
darne hafva slag; hör, det går om en liten stund.»
Envisas med Isak brydde vi oss ej om. Kröjts gjorde eld,
och omkring denna stodo vi och språkade, mumsande på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
