Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyckte Isak om: den skramlade lika bra i regnväder som i
torka. Den var bättre än trumman, äfven derom voro
vi ense.
Så snart det blef så pass ljust, att vi kunde se någor-
lunda bra, afkopplades hundarne, och genast var drefvet i
gång. I denna mark funnos inga svedjor, blott en väg.
Det var således ganska svårt att få skjuta der i början af
jagttiden, då löfvet ännu var kvar på buskarne. Dessutom
var ej ondt om blöta, nästan bottenlösa små myrhål, bull-
rande små bäckar och täta gransnår.
Nu deremot var marken i de små myrhålen frusen, och
bäckarne sorlade ej så högljudt; man hade fotfäste hvar
man gick, luften var sval, man kunde röra sig utan att bli
upphettad: det var som man önskar sig en jagtdag på sen-
hösten.
Det dröjde ej länge förrän vi skjutit tre, fyra hvita
jössar, och vi sammanträffade nu på den enda svedja som
fans i bergsidan. Den hade vi döpt till Stenboslogen, ty
der fans en liten slät fläck, der Finngrufvefolket brukade
slå det gräs som der växte. Till skydd mot oväder under
den tid de arbetade der hade de uppsatt en bod, »slogbod»,
ej, som vanligt, af illa hopfogade timmerstockar, utan af
släta stenhällar, sådana som ibland förekomma på sluttnin-
garna af Dalarnes och Vermlands bergshöjder.
Att slogboden icke erbjöd några synnerliga bekvämlig-
heter, var gifvet, men der fans dock tak öfver hufvudet, och
ett droppfritt tak, på hvilket jägare i allmänhet sätta stort
värde, efter det är så sällsynt i denna del af landet, dertill
en präktig fyrspis af väl passade stenhällar. Der kunde
man utan eldfara brassa på så mycket man ville. Stenbo-
slogen låg väl till för jagten på allt villebråd, och egde
dessutom minnen af flera tilldragelser under forntida jagter
som timat der eller i närheten.
Der hade för några år sedan den namnkunnige troll-
doktorn Erik i Finngrufvan och hans kamrat Liss Matts
Anders fått smörj af en björn, och der hade fyra, fem jä-
gare haft ett äfventyr, som var förargligt nog.
En af dem meddelade mig tilldragelsen, och den vill
jag berätta som en varning för yngre jägare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
