Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mina storfisken.
Sommaren 1862 gjorde jag en jagt- och fisketur till Norge
och slog mig ned vid sjön Galten i Klarelfvens dal,
ett par timmars väg söder om Fämundsjön (Se Minnen från
skogarna, sid. 109).
Till kamrat på färden hade jag den alltid glade och
ifrige fiskaren »Löjtnanten». Han var öfverlycklig. En
sådan fiskeplats och så mycket fisk hade han aldrig tänkt
sig. Också var han ute sent och tida, och fisk fick han. Jag
hörde honom stundligen förklara, att det då vore ett bra
mycket bättre nöje att fiska än stryka fram i fjällen med
bössan och hundarne.
Ingenting hjelpte. Visst fiskade äfven jag då och då,
men vidblef min åsigt, att jagten och kringirrandet i skogen
och fjällen dock vore något bättre och mer roande än att
sitta i båten dagen lång och vänta tills det föll fiskarne in
att nappa.
»Nej du, den saken begriper du ej, och du är för dum.
Du kan aldrig lära dig att servera flugorna aptitligt. Vänta
tills de nappa! Nej du, när jag håller i stången och ser-
verar flugorna, då kan du ge dig hin på att de skola nappa.
De kunna ej hålla sig, ser du, det är saken.» Och så skrat-
tade han, men tillade: »du kan gerna gå och larfva med
rackorna dina, ty fisk får du ändå ej.»
Men hur det var, så bar det sig ej bättre än att Löjt-
nanten, då han och jag fiskade samtidigt i samma båt, ej
fick så många fer fiskar än jag, såsom han bort, ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
