Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade goda don, utmärkt spö eller, som norskarne sade, »fiske-
stang» och köpflugor, dertill messingsrulle och engelsk ref.
Jag hade med hjelp af vår karl Elias gjort mitt spö
sjelf af en ung gran med topp af en rönntelning. Refven
var vanligt tafsgarn och rullen af trä, dåligt fastsatt i en
jernhylsa stampad ur en utsliten gammal kaffebrännare,
och mina flugor hade jag gjort sjelf af fjädrar från fåglar
som skjutits i trakten. Elegant var dock min fiskestang:
den var målad med sotrök och fett, ty svart skulle en
sådan vara, det hade Galtkarlarna sagt mig. Den dagen
då jag hade mitt spö fullfärdigt gick Löjtnanten och flinade
och sade: nog skulle jag få fisk på det mästerstycket,
det kunde ej slå fel.
Det medgifves, att det är ett ganska stort nöje att meta
harr och laxöring i strömmarna då de nappa, och spännande
är det äfven, ty man är ingalunda viss om att få den fisk
i båten som man har på kroken. I den konsten är det ej
så liten skillnad mellan den ene och den andre fiskaren,
mellan den lugne och öfvade och den hetsige och oöfvade.
Men konsten att få fisken på kroken ligger nog till en god
del i passande flugor eller beten, och framför allt i fiskarne,
sjelfva, ty ibland bita de på hvad man bjuder, och ibland
kan man bjuda på allt utan att de nappa, hur väl man än
serverar sina flugor. Fiskare säga, att det beror på väderlek
och vattenstånd om fisken nappar eller ej, och jag har funnit
att så är. :
För egen del har jag aldrig tvekat i valet då det varit
fråga om att jaga eller fiska. Det är roligt båda delarna,
men hellre stryker jag genom skogklädda höjder än jag
sitter vid den vackraste fors. Löjtnantens pikar kommo
mig ej att ändra håg.
Då man sommartid först kommer till fjällen snart sagdt
glömmer man sofva och tyckes äfven ha mindre behof af
sömn. Ingen vill lägga sig förr än mörkret inbryter;
man är icke van att gå till hvila förr än solen försvunnit
bakom bergen. Just då är som härligast: luften sval och
belysningen sådan man ej sett den förr. Man tänker
ej på hvad tiden lider förr än man öfverraskas af att solen
åter belyser fjällspetsarna, och hvem vill lägga sig då! Nej»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
