Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men sådana hade jag ju fått när jag fiskade under hela
denna sommar, och fisk hade jag ju långt öfver behofvet
redan i båten. Jag tog derför fatt årorna och rodde mot
hemmet.
Innan jag kom dit måste jag passera det ställe der
elfven faller ut ur den lilla sjön. Forshufvudet, som det
heter på ortens språk, är tämligen bredt och icke mycket
djupt, fallet helt obetydligt; vattenmassan så att säga sögs
ned, och ytan var alldeles lugn, lugn och glatt som en
spegel. Jag satt och såg med tjusta blickar, hur klart
och tydligt stränderna återspeglades deruti, då helt plötsligt
en stor fisk hoppade upp ur vattnet för att fånga något
som jag icke såg. Jag var den tiden icke så pass förtrogen
med fiske i strömmarna, att jag bestämdt kunde veta, om
den stora fisken var en harr eller laxöring, men lusten att
kunna fånga den var derför ej mindre.
Jag rodde helt sakta midt för stället der fisken visat
sig. Strömdraget fattade båten, och ljudlöst gled den dit
jag ville. Väl der, lät jag sänkstenen gå, tåget sträcktes,
och der stod båten stilla. Helt sakta tog jag nu och gjorde
i ordning mitt spö, och några ögonblick derefter föllo mina
fugor der fisken visat sig. De flöto sakta, förda af ström-
men, nedåt så långt refven sträckte sig, gjorde en liten
bugt, och så stodo de stilla. Jag hade stått andlös och
väntat, att fisken skulle plötsligt hugga flugorna och bli
fast, men! En gång till: det gick alldeles på samma sätt.
Så försökte jag på andra ställen båten rundt så långt mina
flugor nådde, men det var så tyst och stilla som hade ej
ett lif funnits i bela den utomordentligt fiskrika strömmen.
Innan jag försökt meta i strömmarna hade jag ingen
aning om, att detta sätt att fiska skulle vara arbetsamt; men
redan efter en timme hade jag den saken klar för mig, och
mången kväll har jag känt en dof värk mellan axelbladen
sedan jag tillbringat dagen med att handtera metstången.
Nu hade jag en stund varit flitig, kastat flugorna hit och
dit, under det jag ansträngt mig att få dem så långt bort
som möjligt. Missmodig öfver att ej ha lyckats, lade jag
ned mitt spö och lät flugorna släpa i strömmen, hvarpå jag
lade mig ned i båten och såg upp mot det blå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
