Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag glömde mina funderingar på storharrarne och lät
tankarne fara ut i vida världen, långt bort från stället och
stunden. Plums, plask! Der var fisken uppe igen! Det
ljudet kände jag väl till, men såg endast några ringar i
vattnet då jag rest mig upp.
Ögonblicket derpå voro mina flugor der. Nu skulle
han bli fast! Tre, fyra gånger försökte jag, men icke en
skymt hvarken af den eller någon annan fisk. Nej, hem
efter donen och bössan, och upp på fjället! blef beslutet.
Sa upp med sänkstenen. Jag lutade mig bakut, trefvande
efter tåget, och stack dervid helt ofrivilligt handen ned i
Löjtnantens stora näfverskäppa. Der låg sedan föregående
dag en del öfverblifna eldritsor. Ah! Med sådana till bete
har han fångat den stora harren, föll mig genast in och
strax derpå: försök!
Utanpå hatten hade jag krokar och flugor. En för
djupmete afsedd krok gjordes loss, och så aftogos flugorna,
och kroken med det tunga sänket (en lodbösskula) fast-
gjordes. Derpå sattes eldritsan, och så ut i strömmen!
Jag kände, hur kulan, då hon fördes af strömmen, stötte
mot stenarne, tills hon plötsligt stannade och en sakta skak-
ning tillkännagaf, att en fisk nu var i färd med att sluka
agnet. Några ögonblick förgingo, under det skakningarna
alltjämt kändes, och nu ryckte jag till helt sakta. Victoria!
Kroken satt säkert fast, och jag drog litet på refven. MBSurr,
surr! Det bar utaf med fisken i ilande fart, först mot land
och sedan utför strömmen så långt refven nådde.
Då kände jag af ryckningen, att den fisken ej var af
de små. Så vefvade jag in refven, då fisken sjelf kom upp-
för strömmen och ofvan båten. Längre ville jag icke släppa
honom, utan stoppade refven, då fisken med detsamma gick
upp ur vattnet väl en aln. Jag såg den väldiga stjerten,
den resta ryggfenan, den mörka ryggen, den silfverhvita
buken. Hurra! Det var make till Löjtnantens storharr, ej
en smula mindre, det hade jag klart för mig.
Men det var nu ej tid för reflexioner, ty fisken blef
vild och rusade af i alla riktningar. Det blef en strid på
lif och död under flera minuter. Så lugnade han sig, och
allt närmare och närmare båten bogserade jag honom. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
