Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Donna»», som kom ned till forsen för att söka mig. Nu var
jag dock så lifvad, att jag ej brydde mig om henne, utan
fortsatte striden med storharrarne tills långt ner i forsen
en fisk ryckte af min tafs och jag förlorade kroken. Då
såg jag på klockan och fann henne vara nära fyra på efter-
middagen, och med ens kände jag mig hungrig. Väl hade
jag en annan krok, men det fick nu vara med fisket, ty
nu var jag fullt öfvertygad om, att jag hade flera harrar
som godt kunde mäta sig med Löjtnantens.
Sedan jag uppdragit sänkstenen, lät jag båten flyta ut-
för strömmen den korta bit jag hade till Galten och vårt
landningsställe der. Då rodde jag i land, drog upp båten
och började bära mina fiskar i land.
Den första blef den stora gäddan och så Löjtnantens
andra fiskar, sedan mina. Dem lade jag på gräset i rad
efter storlek, men det gick ej så fort att få dem i den ord-
ningen, emedan de voro närapå lika stora allesammans:
knappast en tum skilde dem på längden, men en del voro
bredare och tjockare der den stora ryggfenan började, samt
något tjockare bakom hufvudet. 1 vigt komme de nog att
visa större olikhet än i storlek, det hade jag klart för mig.
Nu blef frågan om hur jag skulle få alla fiskarne upp
till stugan. Att gå upp och få Lena, Löjtnantens piga och
vår hushållerska, att hjelpa mig, ville jag icke. Jag tog
derför mitt parti och löste sänkstenen från vårt vidjetåg,
band ett vedträ eller flöte i ena ändan och trädde så tåget
genom gälarne och ut genom fiskarnes käftar.
Det blef en lång rad. Att lyfta och bära dessa stora
fiskar var ogörligt. Jag lade derför tåget öfver axeln och
drog hela den långa ramsan efter mig. Det gick bra, ty
jag hade gräsbevuxen och slät mark hela vägen. Mer än
halfva vägen hann jag icke förrän jag möttes af vår värd,
Ole Galten, och hans söner. De voro nu, mig ovetandes,
hemkomna och undrade, hvad jag släpade på. När de fingo
se hvad det var, häpnade de. Gäddan tog hela deras upp-
märksamhet i anspråk. Den trodde de sig sett förr. Att
bon nu låtit fånga sig, väckte deras förvåning. Jag måste
berätta händelsen i dess minsta detaljer, och så kommo de
öfverens om att gäddans tid här i världen var gången; det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
