- Project Runeberg -  Från pojk- och gubbåren. Jagt- och fiskehistorier /
177

(1894) [MARC] Author: Gustaf Schröder - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ju för henne varit den minsta konst i världen att bita
af den veka refven; hon hade ju tänder stora som en hunds,
sade de, och till yttermero visso bände de upp gäddans
käftar, som noggrant studerades. Så kom fråga hvar och
hur jag fått alla mina trettio storharrar, ty trettio voro de,
det hade de räknat.

Det var ej svårt att svara på frågan hrar jag fått har-
tTarne: det var mellan Hån och Galten; men huru? Det var
kinkigare, ty jag hade lofvat Löjtnanten att ej förråda hans
upptäckt att harren nappade på agn. Jag undvek att svara,
men då frågan upprepades, högg jag till med: »på mete
förstås.» Ja, det kunde de förstå, men hvad hade jag för
krokar? »Flugkrok har den fisken icke tagit,» sade Oles
äldste son Tore, »ty kroken är skuren från tungroten, och
dit kommer ingen flugkrok. Hvad har han haft till bete?»
— »Fråga Löjtnanten,» sade jag, som nu var satt på det
hala genom Tores skarpsinnighet, och tillade skrattande, att
jag lärt konsten af honom, men lofvat ej lära ut den.

»Ah ja, Löjtnanten talar nog om det,» sade Tore och
såg klipsk ut, »eljes tar nog storharren på kvidd (eldritsa)
lika bra på mete som på långref, det kan jag säga honom,
efter han icke vet, att det är det enda sätt att få honom
att taga kroken; men icke trodde jag ni visste det,» sade
han skrattande.

»Hvad tror ni gäddan väger?» frågade jag dessa vana
fiskare. i

»Vet ej! Någon så stor ha vi aldrig fått; men vi skola
väga den.»

»Nål!» sade jag då Ole stält sitt betsman.

»En våg,» blef svaret.

»Är det möjligt?»

»Se sjelf,» svarade han, under det han med möda höll
gäddan på ena armen.

»Ja jag ser, jämt en våg!»

En norsk våg är ungefär 2 lisp. 4 skålp. svenskt. Det
var oerhördt. En sådan jätte till gädda trodde jag icke
fans. Var hon ätbar?

Om den saken talade vi en lång stund, tills Lena gjorde
slag i saken. »Vi salta henne och låta henne ligga tills

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:36:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sgpojkgubb/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free