Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så lifvadt för det. Bäst få fram matsäckskorgen. Då blef
det bättre en stund, och sedan beslöts, att vi skulle sofva,
och så bäddade man så godt sig göra lät.
Under tiden hade vi rört oss långsamt framåt, och nu
var det mörkt. Karlarne fortforo emellertid att ro, och då
jag efter en stund tittade upp, märkte jag, att vihade land
på båda sidor om båten. Jag hade nog sofvit efter viredan
vore öfver fjorden. MHviskande frågade jag Jakob: »Hvar
äro vi?» — »NSöder om Koster, under land.»
»Sof nu,» sade han; »jag väcker er då vi äro på rätt
ställe.»
Om jag sofvit länge eller blott en kort stund, kan jag
icke säga, men vaknade vid ett högljudt: »Opp, opp! Tumla
opp, opp!» Det var Jakob, Svåger och vestgöten som
skreko i kapp. Upp kommo östgöten och jag i flygande fläng
och möttes af en glad skrattsalva. »Tag en pris!» sade Svå-
ger och räckte fram en dosa snus så nära min näsa, att jag
började nysa förtvifladt, sekunderad af östgöten, som sjelf ta-
git sig en pris. Dermed var sällskapet lifvadt. Endast den
långe stockholmaren låg kvar och ville ha ett glas porter.
Det ville vi alla, ty vi kände oss ruskiga sedan vi kommit upp.
Under porterdrickningen plockade Jakob ihop våra kap-
por och filtar och tog fram metdoningen samt en korg skal*
(snäckor). Dessa öppnades, liksom ostron, togos ur skalen
och sattes på de båda krokarna. Ett tungt blysänke var
fäst vid refven, som nu hyfvades öfver bord, och det bar af
mot hafsbottnen med krok och beten. Den första vinden
eller metrefven lemnades’ mig, och så satte Jakob ett krökt
oxhborn i båtkanten. Fick refven löpa mot detta, märktes
lätt när sänket nått botten.
Ro på, Nils (Svåger), och häll båten stilla!» kommen-
derade Jakob. Så halade han in min ref tills den stod rätt
upp och ned, och så drog han den uppåt en bit, eller ett
par tre alnar, och gaf mig den »Håll nu uti och drag upp
då det nappar!» Och nappade gjorde det. Jag drog, och
tungt kändes det med besked. Det gjorde ordentligt ondt
i handen öfver det ställe der jag drog refven, och aldrig tog
det slut. Det var ohyggligt djupt, tyckte jag, och märk-
* Skal: Bohusläningens benämning på Mytilus edulis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
