Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Vermlands finnskogar.
Sommaren 1839 var jag, trots mina 15 år, ännu skol-
gosse. Min informator var rest till Stockholm och
skulle bli borta till hösten, men icke hade jag ferier för
det, långt derifrån. Han hade gifvit mig ett pensum som
förslog, och jag hade icke vågat mucka, ehuru jag var öfver-
tygad om att någon egentlig ledighet ej skulle beskäras
mig, om jag skulle lära mig hvad som fordrades.
Nå, den tidens skolpojkar voro icke heller vana vid
mycken ledighet, och att svinka, derpå var ej att tänka, ty
förvaltaren på bruket der jag vistades hade lofvat bafva ett
vaksamt öga på mig. Ensam var jag och behöfde således ej
frukta, att en skolkamrat kunde berätta hvad jag tog mig till,
och just ingen annan heller, ty ensam låg skolkammaren i
en särskild byggning, och ensam var jag i hela huset. Det
var blott förvaltaren jag hade att frukta. Om jag läste eller
icke, kunde han ju icke veta, men om jag giek bort, var
en annan sak: det blef alltid veterligt; och det var just
bort jag ville, bort åt skogen med bössan och hundarne.
Skogen, bergen, vildmarken drogo mig med förunderlig
makt, och dit skulle jag, kosta hvad det kosta ville: det
var mitt fasta, oryggliga beslut.
Knappt hade min informator lemnat gården och jag
fått min sista förmaning, förrän jag satte mig att läsa, ty
helt hastigt hade jag fått klart för mig, att mitt pensum
icke var så stort som det först förefallit mig. Jag ville för-
söka taga det med storm. Ja, så skulle jag göra, ty ledig-
het skulle jag ha, och till skogs skulle jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
