Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande dag voro vi i god tid ute. På mitt förslag
gingo vi åt Kymsjön till. Jag ville upp till ett torp, der
jag förr hade en bekant finne. Hvarken torp eller finne
återfann jag mer, deremot en liten väl skött gård, och på
den bodde en norrman. TIugen kunde gifva mig besked om
de förra invånarne. Så drogo vi af längre mot öster till sjön
Kymmen, der jag äfven varit bekant. Det torpet var sig
någorlunda likt utom att det förra pörtet blifvit ombygdt
till en svenskstuga. Folket der var nog finnar af samma
stam som de jag känt, men de talade svenska och voro
klädda som svenskar. Ingen mindes mig, men hade hört
talas om folk som hade de namn jag upprepade. Jag hade
hoppats annat. i
Vår jagt gick dåligt. Det var blott en kort stund på
morgnarne hundarne kunde drifva, eller så länge nattdaggen
låg kvar; sedan var det slut. Brist på vildt var det inga-
lunda, men det var som Per haft rätt i sitt påstående, att
det var något fel med hundarne, ty att min brors hundar
kunde drifva, det hade han hört då han var hos bonom
och snickrade, men hvad som kom åt dem nu, det visste
han icke. Vi visste det vi, och så beslöts, att min bror
med min gosse skulle resa hem till honom.
Jag ville gå upp till de egentliga finnskogarne, som
började med Timbonäs. Jag längtade upp till urskogen,
ville ströfva omkring bland finnarne, höra deras språk och
se dem sådana de voro i mina unga år. Min bror afstod
från sin följeslagare i skog och mark, sin gamle torpare
Jon. Jag säger gamle, ehuru han var en hel hop år yngre
än jag. Vi två skulle nog reda oss. Det såg dock icke
så bra ut med den saken då jag aflagt hvad jag ville ha
med på resan: en man till behöfdes. »Hvar finna en sådan,
Per?» — »Hvad behöfs det! Kan ni ej åka? Jag skjutsar
eder.» Jag log. »Åka till Timbonäs! Ro menar du, Per?»
— »Nej, jag menar som jag säger. Kunna vi icke åka efter
landsvägen?» — »Fins landsväg till Timbonäs?» — »Ja då,
den är många år gammal den. Det fins körvägar öfverallt
i Finnskogen nu.»
Några timmar derefter voro vi i närheten af Timbonäs,
just der Ho-Jan och jag kommo utför den branta höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
