Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag gick ditåt, träffade på en körväg och följde den. Helt
plötsligt fick jag se ett tämligen stort hus, liggande vid
vägen, men inne i skogen, utan minsta tecken till odling
deromkring. Der stod Hej med nosen i ett hål vid grund-
muren.
Genast vid första påseendet märkte jag, att det var
byns skolhus, och under det hade haren tagit sin tillflykt.
Rifva ut grundmuren ville jag icke, ehuru Hej på allt sätt
animerade mig dertill. Haren hade sökt skydd af skolhuset,
och der borde han få frid. |
Jag var varm efter marschen och slog mig ned på
trappen för att hvila en stund, och nu hörde jag tassande
steg komma nedför vägen. Snart blef der en figur synlig:
det var en gammal man, bärande en vidlyftig börda löf-
knippen. Han gick tyst, hade näfverskor, frack och korta
byxben. Jag blef glad: det var då en af mina gamla
finnar!
Med ett vänligt god dag helsade jag honom. Han ka-
stade af sig sin börda och tittade på mig. »Hvem är ni?»
— »Sätt er ned, så få vi talas vid.» Så gjorde han, och
så talades vi vid om nytt och gammalt, om huru tiden gått
fram och ändrat alla förhållanden, hur svenskar och finnar
blifvit blandade om hvarandra och alla nu voro svenskar.
Af finnarnes seder, bruk, byggnadssätt och vanor återstod
föga.
»Ja, kan ni begripa hvad som åstadkommit detta på så
kort tid?» frågade mig den gamle finnen. Jag hade intet
annat att svara än: »Kyrkan, skolan och landsvägen.» —
»Så är det» sade han och skakade sitt gråa hufvud. »»Ja,
så är det,» sade han ännu en gång och såg vemodigt fram-
för sig.
» Är det icke bättre för eder nu här på skogen än förr?»
frågade jag. »»Åh jo,» sade han, »men barnen växa oss ur
händerna för fort och trifs ej; alla trå (längta) till Amerika,
de trifvas ej i hembygden nu som förr. Förr visste vi intet
annat af än skogen...
Det föll mig in att fråga efter Dordi. Det var som poj-
ken hade sagt: åskan hade bränt upp hennes pörte, och sedan
hade hon gått »ut på verlden»; hvar hon hamnat. visste ingen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
