Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen kom och intet svar. Så ropade jag en gång till.
Allt förblef tyst. Så ropade jag på mitt språk: »Hvem är
der? Kom hit!s Omedelbart derpå hörde jag steg, och
strax derefter ett par ungdomliga röster småprata och
fnissa. Åh, det var kvinnor, derpå kunde jag ej misstaga
mig, men stegen som kommit åt mig voro icke en kvinnas,
ty fram från buskarne trädde en halfstor pojke. Han stan-
nade då han varsnade - mig och såg litet förvånad ut lik-
som jag, ty jag hade väntat få se en finne. Nej, der stod en
figur klädd som våra vanliga svenska skogstorpare.
»God dag!» sade jag. — »God dag igen!» vardt svaret.
»Är det skyttar i skogen?» — »Ja.» — Åh, du är ändock
finne, tänkte jag; språket är ännu i behåll, uttalet af sven-
skan förråder dig.» »Hvad gör du i skogen?» — »Tager
löf.» — »Är du från Timbonäs?» — »Ja.» — »Hvem har
du med dig?» — »Åh, det är Maja och Stina.» — »Är ni
då icke finnar?» Nu fick jag intet svar. »»Ni äro väl sven-
skar,» sade jag, »efter flickorna hafva svenska namn.» FHEj
heller på den frågan fick jag något svar. »Fins några
harar här i marken?» — »Usch ja, både harar och fågel
hvart man går.» svarade pojken raskt och lifligt. Åh,
du är då lika säkert finne som jag är svensk, tänkte jag;
det blef lif i dig då du fick höra talas om jagt. Och rätt
hade jag. Pojken frågade, om jag hade hundar med mig.
Då jag jakande besvarade den frågan, sade han, att då
skulle jag nog få harar.
»Vet du hvem som bott här?» — »Nej. Jo, det var
visst en gammal käring.» — »Är hon i lifvet?» — »Vet ej.
Nej. den är nog död. Åskan brände upp husen här, och
sedan var ingen som ville bygga upp dem igen.» — »»BSå.
Ropa hit fickorna!» Pojken gjorde så, men de kommo ej.
Så ropade jag, men då skrattade och fnissade de och sprungo
sin väg. Af stegen hörde jag. att de varit oss nära. De
hade lyssnat till pojkens och mitt samtal, troligen sett mig
och ej funnit skäl att visa sig.
Nu kom min hund Hej och rapporterade på sitt sätt,
att han ej funnit någon hare. Jag gick derför upp till
landsvägen och vidare till Axland. Der fick Hej tag på
en hare, men efter några ringbugter tappade han den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
