Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Något tvättvatten bjöd ej Per på. Det fick jag bestå
sjelf och det var ej heller långt efter, ty snön låg alldeles
invid mig, och jag dröjde ej heller att skura ansigte, hals
och händer med tvål och snö, hvarefter man ansåg sig ren
och fin nog att helsa på elgarne.
»Dagranden synes,» sade Daniel; »vill ni vi koka kaffe?»
Ja, det var ju alldeles gifvet, och härligt smakade det med
den varma, litet brunbrända gröten till. »Ät dugtigt,» sade
D.; »det är ovisst vär vi härnäst få mat.» Ja, jag åt dugtigt,
så att jag, som karlarne brukade säga, »fick magen ifrån
ryggen.»
Så blef åter en syning af skidvidjor och remmar. Fans
någon skavank, så afhjelptes den. Nu var också skjutljust
och med svindlande fart satte vi nu af på sned genom sko-
gen och ned i bergsidan.
Icke tio minuter hade vi åkt förr än vi funno elgspår.
De voro tämligen färska, och elgarne hade gått och betat
af löfkvistar och här och der snappat åt sig en tapp laf.
Då vi följt spåren en stund sade Daniel: »de äro ickelångt
undan dessa djur; låt oss försöka ringa dem. Per och spek-
torn tager ned åt låglandet, och ser ni elfven, så följ den.
Jag tager upp öfver först och så ned öfver, tills vi mötas
eller jag träffar edra spår.»
En timme derefter sammanträffade vi, och då voro el-
garne ringade. »De äro sex,» sade Daniel. »Nu skola ni
stå på post der jag ställer er, och så skall jag jaga elgarne
söder ut, kom!» Uppe i bergsidan låg en hel rad mossar.
»Här öfver taga elgarne troligen sin kosa», sade D. då vi
kommo dit.
»Stanna här, spektorn, och stå stilla, stilla som furu-
stammen der, ty elgarne höra väl och vädra dessutom skyt-
ten. Haf godt tålamod, de komma nog.» sade han. Men
gå de utom håll eller ni ser eller hör dem, så sätt efter dem,
och gå på af hårda lifvet. Per och jag komma snart efter,
och får ni skjuta, så ropa icke, utan tig; vi finna er nog.»
Så drogo mina jagtkamrater öfver myren och uppåt
berget, och der stod jag ensam i den vilda skogen, långt
från bygden och långt från hemmet. Jag har sedan fun-
derat på, att jag icke kände mig orolig, men mina tankar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
