Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu kunde ej nekas, att vi hade allt hvad vi behöfde,
och det ganska bekvämt till, när man medräknar de kring
stugan löpande väggfasta bänkarna.
Kandidaten var synbarligen belåten. Vetgirig som han
är, tyckte han det var intressant att se och bebo ett ge-
nuint finnpörte, och skräddaren fann nog, att vi skulle
reda oss bra, änskönt han icke hade något bord att sitta
på. Det blef allt bättre sedan vi satt fram punsch, och
ännu bättre då Tomas kom med potatis, rykande varm och
ovanligt god, sådan den blir i finnarnes grusjord de år den
icke fryser.
Då vi lagt oss, pratade vi en stund och räknade
ut, hur lång väg vi rest för att komma hit. Då Tomas
och skräddaren fingo höra miltalen, blefvo de förbluffade,
och helt säkert hade Tomas ej trott, att verlden var så
stor.
Det var en riktigt bra dag hvad väderleken beträffar,
då vi följande morgon kommo ut. Luften var ljum, vin-
den stilla och himmeln öfverdragen med ljusa och höga
moln, just en sådan dag jägaren i dessa trakter önskar
sig. Också var belåtenheten allmän. Skräddaren yrkade
på att hans hundar skulle få släppas först, hvilket bifölls:
men emot förmodan fingo de icke genast upp, hvilket bru-
kade vara händelsen vid Skallbäcksätern. Det var vanligt
att jag eller vi, om vi voro flere, fingo skjuta flere harar
på fäbodevallen första morgonen vi voro der; men nu fingo
hundarne ej upp förrän en god bit söder om vallen. Det
blef dock intet resonnemang derom, utan vi skyndade till
hundarne och drefvet. Snart hade vi skjutit haren, och
så ropades »opp. opp!» för att få en till på benen, men
det gick icke. Det var förvånande här i Mangslidsberget.
der man aldrig förr fått vänta på upptag. Hvad kunde
orsaken vara? Derom höllos långa samtal, och jag trodde
mig märka, att Kandidaten trodde, jag öfverdrifvit berättel-
serna om mina jagter i denna mark.
Så kommo vi åter till vår stuga, då jag frågade To-
mas hvar han hade hararne. »Jo, de dogo ut förra året
allesammans, så att nu i vinter icke många harspår vore
att se. Vi gillrade aldrig våra stockar: det lönade icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
