Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Har du hört, om detsamma händt på några flera
ställen?»
»Ja, öfver hela finnskogen är det slut på hararne.»
Kandidaten och jag tittade på hvarandra, och det be-
tydde ungefär: »Slut på fågeln i Bohuslänsskären, och slut
på hararne i Vermlands finnskogar!» Det var något som
man icke varit med om förr. .
Men jägare i allmänhet, och vi i synnerhet, förlora icke
så hastigt modet. Vi voro unga då, och fans en hare, fun-
nes nog fera. Det var nog icke så farligt med hardöden
som Tomas trodde; han hade ju icke gått igenom hela ber-
get, nog skulle vi finna harar.
Så der resonnerade vi, och vi behöfde ju ej heller
många harar för vår del; vi kunde i alla fall ej föra några
med oss hem. Dessutom var väl icke fågeln utdöd här i
trakten; ville vi försöka på den jagten, skulle den nog slå
bra ut. Nu skulle vi äta frukost och så ut igen.
Under ett par dagar ströko vi fram genom angrän-
sande marker och funno, att det var långt mellan bararne,
men utan blefvo vi dock icke, och för öfrigt skämtade vi,
åto bär och njöto af det vackra jagtvädret och de egen-
domliga markerna. Emellanåt smögo vi på hjärpar i de
täta snåren. Den jagten tyckte Kandidaten om, emedan
den var sällsynt i de marker han förut jagat i.
Emellertid voro vi ense med skräddaren, då han
tyckte, att vi gjort oss onödigt besvär att resa så långt
bort till skogs, när det fans lika mycket hare längre ned
i Vermland; men nog var det roligt att komma hit i
alla fall, och sådana bekväma jagtmarker fans då icke an-
norstädes.
Tredje morgonen vi vaknade i vårt finnpörte regnade
det, och det med besked. Ingen ville ut, och hundarne
behöfde hvila, hvarför vi togo dagen som den kom, läto
det regna, kröpo ned i våra bäddar igen och sofvo så länge
vi förmådde. Och förmågorna voro icke dåliga, ty först
långt fram på förmiddagen voro vi klädda. Regnet fort-
for; det vore bäst begifva sig ned till elfven och meta
foreller. Kandidaten och Tomas drogo af dit, men kommo
snart åter. Vattnet hade börjat växa, och forellerna voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
