Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Längre fram på våren och försommaren kan
man icke erhålla nors som agn. Då kan man i
stället ersätta denna med små mört, ty den mört,
som leker tidigt och kallas ismört, får man i all-
mänhet tidigare än man kan lägga ut långrefven,
och den brukar i en del vatten vara. för stor
till agn.
Små mört är ett präktigt agn, i synnerhet
om man handterar den varligt, så att han lefver
länge. Sättet är besvärligt, men brukar löna sig.
Sedan man tagit den lefvande mörten ur den vid
båten fästa agnsumpen och lagt den i en med
vatten fylld bytta eller hink, som bör ha sin plats
mellan »påagnarens» ben, träder man in en van-
lig hårnål genom mörtens mun och ut vid en
af gälarne. I hårnålens böjning instickes nu
ändan af krokens tafs och drages varligt fram.
genom mörtens mun så långt, att krokens böjning
träffar gälarna. Kroken döljes nu af fiskens huf-
vud, hvilket är fördelaktigt. Göres allt detta raskt,
lefver mörten och är pigg nog, då han kommer
i vattnet.
Som antydt är, är detta sätt att fästa kroken
i betesfisken besvärligt. Jag har dock brukat
det, därför att jag finner det både obarmhärtigt
och motbjudande att, som allmännast brukas,
sticka in kroken i den arma fiskens sida eller
genom ryggen.
Ibland har jag påsatt agnfisken åt motsatt
håll eller så, att tafsen först inträdts i munnen
och dragits ut vid gälen. Kroken har då blifvit
sittande alldeles så, som på tal om stång- eller
stödkroken är visadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
