Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
mycken blygsel och samwetsagg, att han började
gråta och war ur stånd att tala; äfwen den gamle
redlige Gonzalo fällde tårar öfwer den glada
försoningen och bad till Himlen för det unga paxrets sällhet.
Prospero berättade dem nu, att deras skepp
låg i godt behåll uti hamnen, att sjömännen
woro ombord derpå, samt att han och hans dotter
ämnade åtfölja dem hem nästa morgon. ”Imellertid,
— fortfor han, — skall jag bjuda på sådana
förfriskningar, som min fattiga grotta kan
åstadkomma, och för att fördrifwa aftonen will jag berätta
historien om huru jag lefwat, sedan jag först land-
steg på denna öde ö.” Han ropade nu på
Caliban för att tillreda någon föda och ställa grottan i
ordning; hela sällskapet såg med förwåning det
wilda och afskräckande widundret, hwilket Prospero
berättade wara den enda tjenare han hade.
Innan Prospero lemnade ön, befriade han
Ariel från all widare tjenstskyldighet till stor
förnöjelse för den lilla lifliga anden, som, ehuru han
warit en trogen tjenare åt sin herre, dock alltid läng-
tat efter att få njuta sin fullkomliga frihet, att få
swäfwa omkring i luften likt en fogel, under
gröna träd, bland täcka frukter och ljuft doftande
blommor. ”Min gode Ariel, — sade Prospero till
anden, då han försatte honom i frihet, — jag skall
sakna dig; men du skall dock få din frihet.” — ”Tack,
dyre mästare, — swarade Ariel; — men tillåt mig
att följa ditt skepp hem med gynnande windar,
innan du för alltid tager farwäl af din trogne ande;
och sedan, mästare, när jag är fri, huru glad tal
inke, min lefnad då blil”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
