Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
Konungen af Neapel war nästan lika mycket
betagen af Mirandas skönhet och behag som hans
son warit. ”Hwem är denna mö? — frågade han;
hon synes wara den gudinna, som skiljt oss åt och
på detta sätt fört oss tillsammans åter!” — ”Nej,
herre, — swarade Ferdinand och log, då han såg
sin fader hafwa begått samma misstag som han sjelf,
då han första gången såg Miranda, — hon är en
dödlig; men genom den odödliga Försynen är hon
min. Jag walde henne, då jag icke kunde af dig,
min fader, begära ditt bifall, emedan jag trodde, att
du icke lefde. Hon är dotter till den Prospero,
som är den ryktbare hertigen af Milano, om
hwilken jag hört så mycket, fastän jag icke sett honom
förrän nu. Genom honom har jag fått nytt lif; ;
han har blifwit min andra fader, då han gaf mig
denna ädla maka.”
”Då måste jag bli hennes fader, sade konungen.
— Men ack, huru sällsamt skall icke det låta, att jag
måste bedja mitt barn om förlåtelse!”
”Tala icke mer derom, — inföll Prospero; —
wi skola icke ihogkomma wåra förflutna sorger,
sedan de tagit ett så lyckligt slut.” Och nu
omfamnade Prospero sin broder, försäkrade honom på nytt
om sin tillgift och sade, att en wis, allt styrande
Försyn tillåtit, att han skulle bli förjagad från sitt
lilla hertigdööme Milano, på det hans dotter måtte
bli arfwing till Neapels krona, ty genom deras möte
på denna öde ö hade det händt, att konungens son
älskat Miranda.
Dessa wänliga ord, hwilka Prospero yttrade i
afsigt att trösta sin broder, wäckte hos Antonio så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
