Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
derföre så tillräckligt, att han kunde lyssna till
samtalet. Det enkla, men förtjusande sätt, hwarpå
Perdita underhöll samtalet med hans son, wäckte i hög
grad Polixenes’ förundran, och han yttrade till
Camillo: ”Detta är den yppersta lågborna flicka, jag
någonsin sett; allt hwad hon gör och säger synes för
mer än hon sjelf, synes alltför högt för hennes
ställning.”
Camillo swarade: ”Ja, hon är rigtigt en
drottning öfwer mjölkbunkar och gräddskålar.”
”Hör på, gode wän, — yttrade konungen till
herden, — hwem är den unge mannen, som talar
med din dotter?” — ”Han heter Doricles, —
swarade herden. — Han säger, att han älskar min
dotter, och det är sannerligen icke lätt att säga, hwem
af dem som älskar den andra mest. Om unga
Doricles winner henne, så medför hon åt honom
någonting, hwarom han icke kan drömma.” Han
menade det återstående af Perditas juveler, hwilka han
omsorgsfullt förwarat till hemgift åt henne, efter det
han för en del af dem köpt sig fårhjordar.
Polixenes tilltalade nu sin son: ”Hur är det,
unge man, — sade han, — ert hjerta synes fullt af
någonting, som drager era tankar bort ifrån festen.
När jag war ung, brukade jag köpa wackra skänker
åt min älskarinna; men ni har låtit krämaren gå
och icke köpt er flicka det ringaste.”
Den unga prinsen, som föga anade, att han
talade till konungen, sin fader, swarade: ”Gamle
Herre, hon sätter icke wärde på sådana småsaker; de
skänker, Perdita wäntar af mig, äro förwarade i mitt
hjerta.” Han wände sig derpå till Perdita och yttrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
