Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
till henne: ”Hör mig, Perdita, inför denna gamla
herre, hwilken synes sjelf hafwa älskat i sin ungdom;
han skall höra min bekännelse.” Florizel bad nu
den åldriga främlingen wara wittne till ett
högtidligt äktenskapslöfte, som han gaf Perdita, och
yttrade till Polixenes: ”Jag ber er, lägg noga märke till
wår öfwerenskommelse.”
”Lägg märke till er skilsmessa, unge herre!” —
sade konungen, som nu gaf sig tillkänna. Polixenes
förebrådde nu sin son, för det han djerfts förbinda
sig med denna lågborna flicka, och kallade Perdita
för ”slinka”, ”fårpiga” och andra om missaktning
wittnande benämningar samt hotade, att, i fall hon
någonsin tilläte hans son att åter träffa henne, så
skulle både hon och den gamla herden, hennes far,
lida en smäleksfull död.
Konungen skiljdes derefter ifrån dem i
wredesmode och befallde Camillo att följa efter med prins
Florizel.
När konungen aflägsnat sig, yttrade Perdita,
hwars kungliga sinne blifwit såradt genom Polixenes’
förebråelser: ”Ehuru det nu är förbi mellan oss, war
jag likwäl icke synnerligen rädd; ett par gånger war
jag nära att tala och säga honom, det samma sol,
som skiner på hans palats, icke gömmer sitt anlete
för wår hydda, utan lyser lika öfwer dem bägge.”
Derpå tillade hon sorgset: ”Men nu har jag waknat
från denna dröm. Jag will icke spela drottning
längre. Lemna mig; jag skall gå att mjölka mina
tackor och gråta.”
Den ömhjertade Camillo förtjustes af Perditas
ädla och passande hållning samt warseblef derjemte,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
