Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
måste draga för gardinen, herre, — sade Paulina. —
Ni är så hänförd, att ni lätt kan intala er sjelf, det
statyen lefwer.” — ”Älskliga Paulina, — sade
Leontes, — o, att jag kunde tänka så tjugo år efter
hwarandra. Jag tycker mig alltjemt se, hur hon
andas. Hwilken mejsel har någonsin kunnat afbilda
andedrägten? Gören icke åtlöje af mig; men jag
måste kyssa henne.” — ”Min konung, — inföll
Paulina, — håll upp! Den röda färgen på hennes
läppar är wåt; ni skall blott fläcka edra egna med
oljefärg. Skall jag draga för gardinen?*” — ”Nej,
nej, icke på tjugo år!” — utropade Leontes.
Perdita, som hela tiden knäböjt och i tyst
beundran beskådat bilden af sin makalösa moder,
tillade nu: ”Lika länge skulle jag kunna stadna här,
betraktande min dyra moder.”
”Antingen måste ni lugna er rörelse, — yttrade
Paulina till Leontes, — och låta mig draga igen
gardinen, eller också bereda er på någonting ännu
mer underbart. Jag kan werkligen göra så, att
bilden rör sig, ja, att den stiger ned från sin
fotställning och fattar er hand. Men då torde ni tänka,
att jag biträdes af några onda magter, hwilket jag
försäkrar icke är händelsen.”
”Jag ser gerna allt, hwad ni förmår uträtta
med bilden, — sade den förwånade konungen. — Allt,
hwad ni kan låta den tala, är jag nöjd med att
höra, ty det är lika lätt att låta bilden tala som
att sätta den i rörelse.”
Paulina gaf tecken åt några musikanter, som
hon anskaffat, att börja en långsam och högtidlig
musik, och till alla de åskådandes förwåning steg nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
