Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
tjenst; tag dem, och Han, som gifwer korpungarne
föda, skall nog förse mig på min ålderdom. Här är
guldet; allt detta gifwer jag er. Låt mig bli er
tjenare! Ehuru jag ser gammal ut, skall jag göra er
samma nytta som en yngre man i alla era företag
och i allt, hwad ni behöfwer.” — ”Du gode gamle,
— sade Orlando, — huru tydligt ser man icke på
dig den trohet, som utmärkte en tjenare i fordna
tider. Du är icke skapad för wåra dagars seder. Wi
skola följas åt, och inan de medel, du besparat i din
ungdom, äro åtgångna, skall jag hitta på någon
utwäg för bägges wårt uppehälle.”
Den trogne tjenaren och hans älskade herre
begåfwo sig sålunda å wäg tillsammans och fortsatte
färden, utan att hafwa bestämt, hwart de skulle taga
wägen, tilldess de kommo till Ardenner-skogen och der
snart af brist på föda kommo i samma nöd, hwari
Ganymed och Aliena befunnit sig. De fortsatte
wandringen, letande efter någon menniskoboning, tilldess
de woro nästan magtlösa af hunger och trötthet. Till
slut yttrade Adam: ”Min dyre herre, jag dör af
brist på föda; jag kan icke gå längre.” Derpå lade
han sig ned i den tro, att detta ställe skulle bli hans
graf, och tog afsked af sin husbonde. När Orlando
såg hans swaghet, tog han honom i sina armar och
satte honom i skuggan af några träd, sägande: ”Mod,
gamle Adam, hwila dina trötta lemmar här en stund
och tala icke om att dö !”
Orlando försökte nu att finna några födoämnen
och kom händelsewis till den delen af skogen, der
hertigen war, just som denne och hans wänner skulle
börja sin måltid, till hwilken hertigen satt sig ned i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
