Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
fallning, och hon utropade: ”Min älskade Posthumus
hur kan sådan falskhet finnas hos dig 1”
Inmogens begge bröder, som warit på jagt med
sin föregifne fader Bellarins, kommo hem just wid
denna tid. Bellarins hade gifwit dem namnen
Polidore och Cadwal, och de wisste icke af några
andra, utan trodde, att Bellarius war deras rätta
fader; prinsarnes werkliga namn woro deremot
Guiderius och Arwiragus.
Bellarius inträdde först i grottan och, när han
såg Imogen, hejdade han ynglingarne med orden:
”Kommen icke in nu; här sitter någon och förtär
wår mat; eljest skulle jag tro det wara en fée.”
”Hwad menar du, fader?” frågade ynglingarne.
”Wid Jupiter, — återtog Bellarius, — det
sitter en engel i grottan, eller, om det icke är en
engel, söker den dock sin make här på jorden.”
När hon hörde ljudet af röster, trädde hon fram
ur grottan och tilltalade dem i följande ordalag:
”Gode herrar, gören mig intet ondt! Innan jag
inträdde i er grotta, war det min afsigt att begära
eller köpa det, som jag har förtärt. Jag har
sannerligen ingenting stulit och skulle icke heller hafwa
gjort det, om jag än funnit golfwet beströdt med
guld. Här äro penningar för hwad jag ätit, och
dem ämnade jag lägga på bordet, sedan jag slutat
min måltid, samt fortsätta min wandring med en
bön för mina wärdar.” De wägrade bestämdt att
mottaga penningarna. ”Jag ser, att ni ären onda
på mig, — återtog den blyga Imogen, — men,
herrar, om ni döden mig för mitt fel, så weten, att
jag skulle hafwa dött, om jag icke begått det.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
