Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
”Hwart ämnar ni er? — sporde Bellarius. —
Hwad heter ni ?”
”Fidele är mitt namn, — swarade Imogen. —
Jag har en slägting som wistas uti Italien; han
gick om bord i Milford-Haven, och till honom
ämnar jag mig. Nästan uppgifwen af hunger,
nödgades jag begå detta felsteg.”
”Jag ber dig, sköna yngling, — sade nu
Bellarius, — att icke anse oss för råa och ohyffade
menniskor och icke heller uppskatta wåra tänkesätt efter
detta ställe, der wi uppehålla oss. Du har icke
råkat så illa ut, som du tror; natten är snart inne.
Du skall få en bättre måltid, innan du skiljes från
oss, och tacksägelser dertill, för det du stadnar qwar
och förtär den. Gossar, bjuden honom wälkommen !”
De raska ynglingarne, Imogens bröder,
helsade henne nu wälkommen till grottan med månget
wänligt ord och menade, att de skulle älska henne
(honom, som de sade) likt en broder. De hade
warit lyckliga på sin jagt, och Imogen gjorde dem
största nytta med sitt hushållsförstånd samt sitt
biträde wid aftonmåltidens tillredande, ty, fastän unga
damer af hög börd nu wanligtwis icke förstå
kokkonsten, war likwäl sådant sed den tiden, och
Imogen war mästarinna i denna nyttiga konst.
Derföre sade också bröderna, att Fidele skar deras rötter
i grannlåter och kryddade deras soppa, som skulle
Juno warit sjuk och Fidele hennes munkock. ”Och
märker du, — yttrade Polidore till sin broder, — hurn
englalikt han sjunger ?”
De meddelade äfwen hwarandra den
anmärtningen, att, fastän Fidele log så wänligt, dock ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
