- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
137

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

och uttiyckte deröfwer en så ömt broderlig sorg, som
skulle de alldrig warit åtskiljda allt ifrån sin barndom.

Bellarius föreslog att bära ut liket i skogen och
der fira begrafningen med högtidliga sånger,
såsom det war sed på den tiden.

Imogens bägge bröder förde henne nu till en
skuggrik lund, der de sagta nedlade henne på grägset,
inwigde henne åt hwilan med en sång och
öfwerhöljde henne med blad och blommor. Polidore
sade: ”Så länge sommarn warar, och jag wistas här,
Fidele, skall jag dagligen blomsterströ din tidiga graf.
Den bleka gullwifwan, den blomma, som närmast
liknade din hy; blåklockan, som liknar dina blåa ådror,
och bladen af lukttörne, som icke dofta ljufware än
din andedrägt, allt detta will jag strö öfwer dig.
Och om wintern, när inga blommor finnas, skall
jag hölja ditt lik med mossa”. När de uppfyllt den
sista pligten mot Fidele, begåfwo de sig djupt
sörjande från stället.

Imogen hade icke länge warit ensam, förrän
sömndrycken upphörde att werka. Hon waknade,
skakade af sig det lätta täcke af blad och blommor,
hwarmed de höljt henne, reste sig npp och yttrade i den
öfwertygelsen, att hon drömt: ”Jag tyckte, att jag
bodde i en grotta och lagade mat åt beskedligt folk;
hur har jag nu kommit hit, betäckt med blommor ?”
Eftersom hon icke war i stånd att hitta tillbaka till
grottan och icke heller såg till sina sednaste
följeslagare, stärktes hon i den öfwertygelsen, att alltsammans
warit en dröm, och begaf sig ännu en gång åstad på
sin mödosamma pilgrimsfärd, i hopp att till slut hitta
wägen till Milford-Haven och der finna något far-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free