Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Så stodo de nu inför konungen (dock med
förhoppuingar och farhogor af helt olika art), så wäl
Posthumus som Imogen med sin nya herre, den
Romerska fältherren, och widare den trogna tjenaren
Pisanio, den falska wännen Jachimo, samt Cymbelines
bägge förswunna söner, tillika med Bellarius, som
bortröfwat dem.
Den Romerska härföraren war den första, som
talade; de öfriga stodo tysta inför konungen, ehuru
hjertat klappade hårdt hos mången af dem.
Imogen såg Posthumus och kände igen honom,
ehuru han war förklädd i bondkläder; men han
kände icke igen henne i hennes manliga drägt; hon
igenkände likaledes Jachimo och såg på hans finger en
ring, hwilken hon igenkände för sin egen; men ännn
wisste hon icke, att han warit upphofwet till alla
hennes lidanden; slutligen stod hon som krigsfånge
inför sin egen fader.
Pisanio igenkände Imogen, ty det war just han,
som klädt henne i en gosses kläder. ”Det är min
herrskarinna, — tänkte han;— hon lefwer, och jag will
afwakta slutet, det må bli godt eller ondt.” Äfwen
Bellarius kände igen henne och hwiskade till Cadwal:
”Har gossen waknat upp ifrån de döda?” Cadwal
swarade: ”Det ena sandkornet liknar icke det andra
mer än denna wackra, rödblommiga yngling liknar
Fidele, som dog.” ”Den döda har fått lif igen,”
sade Polidore. — ”Tyst! Tyst! — inföll Bellarius:
om det warit han, är jag säker, att han skulle talat
till oss.” ”Men wi sågo honom död,” hwiskade åter
Polidore. — ”Wax tyst!” war Bellarii swar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
