Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
Posthumus wäntade utan att säga ett ord
den wälkomna dödsdomen och beslöt att icke
uppenbara för konungen, det han räddat dennes lif i
striden, på det Cymbeline icke deraf skulle, förmås att
skänka honom lifwet.
Lucius, den Romerska härföraren, hwilken tagit
Imogen under sitt besktydd som page, war (såsom
ofwan sades) den första, som talade till konungen.
Han war en man af mycket mod och ädel
wärdighet, och följande war hans tal till konungen:
”Jag tror, att du icke tager någon lösen för
dina fsångar, utan dömer dem alla till döden; jag
är en Romare, och med en Romares mod will jag
dö. Men det finnes dock en, för hwilken jag wille
inlägga ett ord.” Han förde nu Imogen fram för
konungen och tillade: ”Denna gosse är född Britt.
Tag lösen för honom! Han är min page. Aldrig
har någon haft en page, som warit så öm, så mån
om sina pligters uppfyllande, så uppmärksam wid alla
tillfällen, så sanningsälskande, så lik en qwinnlig
wårdarinna. Han har icke gjort någon Britt för när,
ehuru han tjenat en Romare. Skona honom, om du
än icke skonar någon annan!”
Cymbeline betraktade allwarligt sin dotter Imogen.
Han kände icke igen henne i denna drägt; men det
tycktes, som skulle den allsmägtiga natnren talat i
hans hjerta, ty han sade: ”Jag har säkerligen sett
honom förut; hans drag tyckas mig bekanta. Jag
wet icke, huru eller hwarföre jag säger: Lef, gosse!
Men jag skänker dig ditt lif, och begär af mig hwad
du will, så skall jag bewilja dig det! Ja, om det än
wore den ädlaste af mina fångars lif!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
