Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
från skuldens och ångerns tunga börda samt
återwann den af honom så grymt behandlade damens
hela kärlek.
Cymbeline war nästan lika utom sig af glädje
som Posthumus, när han så oförmodadt återfann sin
förlorade dotter, hwilken han återskänkte det rum i
fadershjertat, som tillkom henne, hwarförutan han icke
allenast skänkte hennes gemål, Posthumus, lifwet,
utan äfwen antog honom till sin måg.
Bellarins walde denna glädjens och försoningens
stund till att aflägga sin bekännelse. Han föreställde
för konungen Polidore och Cadwal och upplyste, att
de wore hans bägge förlorade söner Gniderius och
Arviragus.
Cymbeline förlät den gamle Bellarius, ty hwem
kunde tänka på bestraffning, då en sådan lycka
inträffade? Att finna sin dotter lefwande och återfå
sina förlorade söner, sina bägge unga befriare, war
i sanning en mer än owäntad glädje.
Imogen war nu i stånd att kunna göra en
wigtig tjenst åt sin förra herre, den Romerska härföraren
Lucius, hwars lif hennes fader gerna skänkte henne,
så snart hon anhöll derom; och genom samma Luctii
bemedling afslöts mellan Romarne och Britterna en
fred, som blef obrottsligt hållen i många år.
Huru Cymbelines elaka drottning sjuknade och
dog af förtwiflan öfwer att hennes planer gått om
intet samt slagen af samwetsqwal, sedan hon likwäl
lefwat så länge, att hon sett sin son Cloten dödad
i en twist, hwartill han i sin dårskap sjelf gifwit
anledning, — allt detta är alltför mycket sorgligt, att
wi skulle wilja afbryta det lyckliga slutet genom an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
