Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
na. Denna fruktanswärda storm har jagat de
wilda djuren till deras gömställen. Menniskans natur
kan icke uthärda densanma.” Men Lear motsade
honom och menade, att det mindre onda kännes icke,
när en swårare sjukdom fattat rot. När själen är
lugn, kan kroppen hafwa tillfälle att wara ömtålig;
men stormen i hans själ hade beröfwat hans sinnen
deras förmåga att förnimma allt utom stygnet i hans
hjerta. Han talade widare om barns otacksamhet
och sade att det med denna förhöll sig på samma
sätt som skulle munnen sarga handen för det denna
lyfter födan till honom, ty föräldrarne äro för
barnen händer och föda och hwad som helst.
Caius fortfor dock med sina böner att konungen
icke skulle stadna qwar i fria luften och öfwertalade
honom slntligen att träda in i ett litct eländigt skjul,
som stod på heden; men knappt hade Lear satt foten
derinom, förrän han plötsligen sprang förskräckt
ttllbaka och påstod sig hafwa sett ett spöke. Wid
närmare undersökning befanns spöket wara blott en arm
tiggare, som krupit in i skjulet för att skydda sig
mot blåsten, och som med sitt tal om andar och djeflar
skrämde den sinnesförwirrade konungen. Tiggaren
war en af de stackare, som antingen äro wanwettiga
eller låtsa wara det för att bättre kunna förmå det
enfaldiga folket på landet till medlidande, och, när
konungen såg honom i hans elände med blott en
dålig mantel kring sin länder för att betäcka sin
nakenhet, kunde han omöjligen tagas ur den tron, att
tiggaren wore en fader, som skänkt bort allting åt
sina döttrar och sjelf bragt sig i denna belägenhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
