Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
höll hon från Bertram ett bref, som nära nog
krossade hennes hjerta. |
Den goda grefwinnan mottog henne med
hjertlighet, som skulle hon warit hennes sons eget wal
och en dame af hög börd, samt tilltalade henne i
wänliga ordalag för att trösta henne öfwer Bertrams
oädla uppförande att hemsända sin hustru ensam på
hennes brölloppsdag. Men det wänliga
mottagandet kunde icke trösta den sorgsna Helena, och hon
sade: ”Grefwinna, min herre är borta, borta för
alltid!” Derefter uppläste hon följande ord ur
Bertrams bref: ”När du kan taga den ring från
mitt finger, som aldrig skall komma
derifrån, då skall du få kalla mig din make;
men detta då är detsamma som aldrig.”
”Detta är ett fasawärdt yttrande!” — tillade hon.
Grefwinnan uppmanade henne till tålamod och sade,
att nu, när Bertram war borta, skulle hon bli hennes
barn, och att hon förtjenade en make, mer wärdän tjugo
sådana ohyfsade ynglingar som Bertram, hwilken borde
tjena och kalla henne för herrskarinna; men det war
fåfängt grefwinnan genom sitt medlidande och sin
wälwilja sökte mildra sin swärdotters sorg. Helena
höll alltjemt sina ögon fästa på brefwet och utropade
i förtwiflan: ”Ända tilldess jag icke längre
har någon hustru der, har jag ingenting i
Frankrike!” Grefwinnan frågade, om desja ord
stode i brefwet; ”ja, min fru!” — war allt, hwad
den arma Helena kunde swara.
Morgonen derpå war Helena förswunnen. Hon
hade qwarlemnat ett bref, hwilket skulle gifwas åt
grefwinnan, sedan hon gått, och meddela denna skä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
