Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
gemål, — sade Helena, — när jag spelade denna
sköna flickas roll, fann jag er beundranswärdt öm;
och se, här är ert bref!” Hon uppläste nu i glädtig
ton de ord, hwilka hon en gång upprepat så sorgset:
”När du kan taga den ring från mitt finger
m. m.” — ”Detta har nu skett, — fortfor hon; —
det war mig ni gaf ringen. Will ni bli min nu,
då ni är twåfaldigt wunnen?” Bertram swarade:
”Om ni kan bewisa, att ni war den dame, med
hwilken jag talade den natten, så skall jag älska er
innerligt och alltid, för ewigt.” Detta war icke swårt
att göra, ty Enkan och Diana hade följt med
Helena just för att bewisa detta, och konungen war så
nöjd med Diana för det wänskapliga bistånd hon
gjort den af honom för den tjenst hon gjort med
rätta högt wärderade Helena, att han lofwade äfwen
henne en ädel gemål, ty Helenas historia hade
gifwit honom en wink derom, att detta war en
passande belöning af konungar åt sköna damer, när dessa
gjort sig förtjenta af belöning.
Sålunda fann Helena till slut, att hon icke haft
orätt, när hon trodde på lyckosamheten af det arf,
hon erhållit efter sin far, ty nu war hon den älskade
makan till sin Bertram, swärdotter till sin ädla
fostermoder och sjelf grefwinna af Roufssillon.
Så tuktas en Argbigga.
Baptista, en rik herre i Padua hade twänne
döttrar. Den äldsta, Katharina, war så omedgörlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
