- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
207

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207

dagen, som han sade detta; derföre wågade också
Katharina, att, ehuru blygsamt, ty hon war i det
närmaste kufwad genom hans stränghet och häftighet,
göra den anmärkningen: ”Jag wågar försäkra, herre,
att klockan är tu, och att wi ej kunna hinna fram
före aftonmåltiden.” Men det war Petruchios
mening, att hon skulle bli så fullständigt undergifwen,
att hon skulle bifalla till allt hwad han sade; likasom
han skulle warit till och med herre öfwer solen samt
kunnat befalla timmarna, sade han derföre, att det
skulle wara den tid, han wille hafwa, ”ty, — tillade
han, — hwad jag säger eller gör, sätter du dig
alltid på twären. Jag will icke resa i dag, och när
jag reser, skall klockan wara så mycket jag säger henne
wara.” Ännu en dag blef Katharina twungen att
iakttaga någonting för henne nytt, nämligen lydnad,
och Petruchio tillät henne icke att resa hem till
fadern, förrän han bragt hennes stolta sinne till så
fullkomlig undergifwenhet, att hon icke wågade
ihogkomma ens att det fanns ett ord, som hette
motsägelse. Ännu under resan till Baptistas gård war
hon i fara att så wända om, endast för det hon
händelsewis yttrade, att det war solen, icke, efter
Petruchios påstående, månen, som sken så klart wid
middagstiden. ”Nej, wid min moders son, — sade han,
— och det är jag sjelf, det skall bli månen eller
stjernorna eller hwad jag will, förrän jag reser hem till.
din far.” Nu låtsade han, som ämnade han wända
om; men Katharina, nu icke längre argbiggan, utan
den lydiga hustrun, sade: ”Låtom oss fortsätta resan,
jag bönfaller derom, nu eftersom wi hunnit så långt,
och det skall få wara solen eller månen eller hwad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free