- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
223

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

fortfor twisten en lång stund, enär bägge trodde sig
hafwa rätt, ty Antipholis wisste, att han aldrig tagit
emot någon kedja, och de bägge bröderna woro så
lika, att guldsmeden bestämdt påstod sig hafwa
lemnat henne i hans händer. Till slut häktade dock
tjenstemannen guldsmeden för den summa, denne war
skyldig; men på samma gång lät guldsmeden häkta
Antipholis för kedjan, så att slutet på twisten blef
det, att bägge twå fördes i fängelse tillsammans.

När Antipholis fördes till fängelset, mötte han
Dromio af Syracusa, sin brors slaf, tog denne för
sin egen och befallde honom att gå till Adriana och
tillsäga henne att skicka honom den summa, för
hwilken han war häktad. Dromio tyckte det wara
underligt, att hans husbonde wille skicka honom
tillbaka till det besynnerliga hus, der han spisat middag,
och från hwilket han nyss brådskat att komma sin wäg,
men wågade dock icke göra några inwändningar,
ehuru han kom för att meddela sin husbonde, det
skeppet wore segelfärdigt, ty han såg, att Antipholis icke
war i lynne att tåla skämt. Han gick således, men
knotade för sig sjelf öfwer att han nödgades
återwända till Adrianas hus, ”der, — sade han, —
köksbjörnen påstått, att jag är hennes man; men gå
måste jag, ty en tjenare är twungen att lyda sin
husbondes befallningar.”

Adriana gaf honom penningarna, och, när
Dromio kom tillbaka, mötte han Antipholis af Syracusa,
som ännu icke wisste, huru han skulle förklara de
sällsamma äfwentyr, i hwilka han spelade en roll.
Hans bror war nämligen allmänt känd i Ephesus,
och på gatorna mötte han knappt någon enda, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free