Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
Att han plundrade det sköna Athen och dödade dess
ålderstegna och dess barn, det skulle just wara Timons
förnöjelse. Detta lät han dem weta, äfwensom att
det icke funnes ett swärd i belägringshärens läger,
hwilket han icke wärderade högre än den mest
wördnadswärda strupe i Athen.
Detta war allt det swar, han bestod de gråtande
och misströstande senatorerna. Wid afskedet bad han
dem dock påminna sina landsmän om honom och
säga dem, att, till mildrande af deras sorg och
bekymmer samt till förekommande af följderna utaf
den fruktanswärde Alcibiades’ wrede, det ännu funnes
en utwäg, hwilken han skulle lära dem, eftersom han
ännu hyste så mycken wälwilja för sina goda
landsmän, att han wille göra dem en tjenst före sin död.
Desssja ord gåfwo nytt lif åt senatorerna, som
hoppades, att hans kärlek för deras stad hade återwändt.
Nu berättade Timon dem, att han hade ett träd,
hwilket wexte utmed hans grotta, och hwilket han
inan kort ämnade nedhugga; derföre inbjöd han alla
sina wänner i Athen, höga och låga, af hwilket stånd
och hwilka willkor de än måtte wara, som önskade
undgå belägringens fasor, att komma och smaka på
hans träd, inan han nedhögg det, hwarmed han
menade, att de borde komma och hänga sig samt på det
sättet undgå widare fara.
Detta war, efter allt hwad han förut uträttat,
den sista wänskapstjenst, Timon wisade
menniskoslägtet, äfwensom detta war sista gången, hans
landsmän sågo honom, ty icke många dagar efteråt
wandrade en fattig soldat wid hafsstranden, som låg helt
nära till den skog, der Timon uppchöll sig, och faun
Shakspeare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
