Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
läget. Han hade försett sig med ljus, spade och
bräckjern samt ämnade just begynna med att bryta
upp grafwen, då han afbröts af en röst, som
benämnde honom en nedrig Montague och befallde
honom asfstå från det brottsliga tilltaget. Det war
grefwe Paris, som kommit till Julias graf wid
denna tid af natten för att strö blommor på griften
och gråta öfwer henne, som skulle blifwit hans brud.
Han wigsste icke, hwilket intresse Romeo hade för den
aflidna, men han wisste honom wara en Montague
och (så förmodade han) en afswuren fiende till
Capulets hus samt trodde i följd deraf, att han
infunnit sig der nattetid för att begå något skändligt
dåd, mot de döda kropparna; derföre befallde han
med wredgad röst honom att sluta och ämnade
gripa honom såsom en brottsling, hwilken Beronas
lagar dömde till döden, så framt han wisade sig
inom stadens murar. Romeo uppmanade Paris
att gå och warnade honom med exemplet af
Tybalt, som hwilade här, att icke reta hans wrede
eller öfwer hans hufwnud draga en ytterligare synd
genom att twinga honom till ett nytt mord. Men
grefwen förkastade med förakt hans warning och wille
gripa honom som en lagbrytare; Romeo satte sig till
motwärn; de kämpade, och Paris föll. När Romeo
wid skenet af sitt ljus upptäckte, hwem den stupade
war, och att denna war Paris, hwilken skulle
blifwit Julias make enligt hwad han under sin
resa från Mantua fått höra, fattade han den döda
ynglingens hand, kallade honom för en broder i
olyckan och sade, att han skulle begrafwa honom i
Julias graf, hwilken han nu öppnade. Der låg hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
