Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
är särgad i blodet af jungfrurs hjertan.” När
Desdemona hörde dukens underbara egenskaper, war hon
nära att dö af rädsla, ty hon insåg, att hon förlorat
honom och med detsamma, det befarade hon, sin
gemåls kärlek. Othello spratt till och antog ett utseende,
som ämnade han begå någon oöfwerlagd gerning, samt
begärde återigen duken; när hon icke kuude anskaffa
denna, sökte hon afleda sin man från de alltför
allwarsamma tankarna och yttrade med ömhet, att hon
funne, det allt hwad han sagt om duken wore
ämnadt blott till att nedtysta hennes böner för Cassio,
hwilken hon nu började berömma (såsom Jago hade
förutsagt), tilldess Othello i fullt raseri störtade ur
rummet, då Desdemona, ehuru ogerna hon wille det,
måste misstänka, att hennes gemål wore swartsjuk.
Hwilken orsak till swartsjuka hon gifwit honom,
wisste hon icke, och derefter anklagade hon sig sjelf
för det hon misstänkt den ädle Othello samt trodde,
att några oangenäma underrättelser från Benedig
eller någon wigtig angelägenhet gjort honom orolig
och beröfwat hans sinne dess jemuwigt. Hon tänkte:
”En man är ingen gud, och efter giftermålet får man
icke begära samma undergifwenhet af honom, soni
han ådagalägger på brölloppsdagen.” Och hon sörjde
djupt öfwer att hon så obilligt bedömt hans dåliga
lynne.
ÅÄter träffades Othello och Desdemona; nu
anklagade han mer öppet henne för att wara otrogen
och älska en annan, ehuru han icke sade hwem; och
Othello fällde tårar, och Desdemona sade: ”O we,
hwilken sorgsen dag! Hwarföre gråter du?” Othello
sade henne, att han medstyrka kunnat bära olyckor
af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
