Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
351
aldrig upphörde att smida skändliga planer, hade
förmått sin hustru, en god, ehurn swag qwinna, att
stjäla den ifrågawarande duken från Desdemona,
under förewändning att få mönstret aftecknadt, men i
sjelfwa werket för att lägga honom i Cassios wäg
och dermed förskaffa ett bewis för Jagos utsago, att
den war en skänk af Desdemona.
Kort efteråt infann sig Othello hos sin gemål,
klagade öfwer hufwudwärk (hwilket må hända icke
war någon osanning) och bad att få låna en näsduk,
för att hålla emot sina tinningar. Hon gaf
honom en sådan. ”Icke denna, — sade Othello, —
utan den, som jag gaf dig.” Desdemona hade icke
denna till hands (den war nämligen bortstulen såsom
ofwan berättades). ”Huru! — sade Othello; —
detta war sannerligen illa. Den näsduken gaf en
Egyptisk qwinna åt min moder; qwinnan war en
hexa och kunde läsa i menniskors tankar; hon sade
min mor, att, så länge hon hade qwar duken, skulle
han göra henne älskwärd, och skulle min fader älska
henne; men, om hon förlorade den eller skänkte bort
den, skulle min faders tankar förändras, och han
afsky henne lika mycket som han älskat henne. På
sin dödsbädd gaf hon duken åt mig och bad mig,
att, om jag toge mig en hustru, gifwa den åt henne.
Jag gjorde det; war rädd om honom; anse honom
som din största dyrbarhet!” — ”Är det möjligt?” —
frågade den uppskrämda Desdemona. — ”Det är
sannt, — fortfor Othello; — det är en magisk duk;
en sibylla, som lefwat twåhundrade år, wäfde honom
i ett anfall af prophetiskt raseri; de silkesmaskar, af
hwilka silket dertill är taget, woro inwigda, och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
